Rehabilitering och habilitering

Ett bättre, aktivare och friskare liv för oss synskadade – ja, det var vad kongressen 2008 uppdrog till hela SRF-organisationen att fortsätta arbeta för. Bakgrunden är flera studier som visar på höga ohälsotal bland oss med synnedsättningar.

Allsidig habilitering och rehabilitering

Habilitering och rehabilitering är den mest grundläggande förutsättningen för att vi ska kunna hantera vår synnedsättning på ett bra sätt. Regeringen och flera landsting satsar nu på ökad kvalitet och mångfald inom vård och omsorg. Återigen, är det upp till oss SRF-are att tala om vad vi menar med kvalitet och mångfald. Verksamheterna är ju till för användarna och inte för utförarna i första hand.

Här i Västerbotten har landstinget i verksamhetsplanen fastlagt att man under 2008 ska se över Syncentralens organisation samt vidta övriga åtgärder för att förbättra habilitering och rehabilitering för oss synskadade. Man har också lovat att se till att Syncentralen får ett politiskt formulerat uppdrag. Detta är ett välkommet och efterlängtat beslut. Från 2009 har Syncentralen lyfts bort från ögonkliniken och ingår nu under landstingets handikappverksamhet, något som SRF arbetat för i många år. Syncentralen har nu bytt namn till Synrehabiliteringen.

Tittar vi på kvaliteten här i Västerbotten, så vittnar enskilda personer om brist på rehabiliteringsplaner och bristande tillgänglighet, att det är svårt att komma i kontakt med personalen. Allt färre har tillgång till hjälpmedel för att kunna läsa.

Det är vi som ska formulera målen för vår habilitering/rehabilitering. Anhöriga, vänner, arbetsgivare och personalen inom rehabiliteringen ska stötta och bistå oss i måluppfyllelsen.

Vi har rätt att få en skriftlig plan för hur våra enskilda mål ska nås. Den är viktig för oss och för att avgöra vilka resurser vi behöver.

Vad är ett hjälpmedel?

Det är oftast en anpassad produkt som ska kompensera synnedsättningen. Idag bestämmer varje enskilt landsting vilka dessa produkter är. Ibland känns besluten absurda, när man nekas hjälpmedel som ger möjlighet till ett normalt liv.

Vilka resurser behövs?

Varför finns inte hem/syninstruktör i alla kommuner i Västerbotten? Varför utnyttjar landstinget inte anpassningskurserna på Vindelns folkhögskola i högre grad än vad man gör idag? Kan personer med lindrigare synnedsättning få sin rehabilitering i primärvården via arbetsterapeuter? Vilka personalkategorier behövs för en allsidig habilitering och rehabilitering? Varför brister samordningen mellan olika verksamheter?

Detta är frågeställningar vi måste diskutera och ta ställning till, också här i Västerbottens län.

Vi måste känna att vi har makt över våra egna liv, att vi kan vara delaktiga och aktiva samhällsmedborgare. Vad det innebär för oss, bestämmer bara vi.

Syn och hörselinstruktörer

Var finns instruktörer?

I 7 av länets 15 kommuner finns syninstruktörer eller som de kallades tidigare heminstruktörer. En del av dem är även hörselinstruktörer.Sju av länets kommuner saknar syn och hörselinstruktörer. Dessa är Dorotea, Lycksele, Sorsele, Storuman, Vilhelmina, Vindeln och Vännäs kommuner som för närvarande inte har denna tjänst. SRF arbetar med att påverka kommunerna att ha syn och hörselinstruktörer även i dessa kommuner.

Du når syn och hörselinstruktörerna via respektive kommuns växel eller via nedan angivna e-post adresser.

Bjurholm

Annica Westman

Nordmaling

Yvonne Eriksson

Norsjö

Kerstin Hägg

Robertsfors

Ingrid Jonsson

Skellefteå

Eva Lind

Umeå

Monica Östensson

Åsele

Marie Johansson

Kommunalt stöd

Kommunalt stöd för synskadade genom syn- och hörselinstruktörer.

SRF anser att alla kommuner bör ha särskilt utbildad personal, syn- och hörselinstruktör, som kan ge stöd för att synskadade själva ska klara sitt vardagliga liv, hjälp till självhjälp.

Syftet

Personer med synskada vinner:

  • Ökad egenkontroll över sin vardag* ökad säkerhet i hem och närmiljö.
  • Ökad delaktighet i samhället.
  • Ökad livskvalité.

Kommunen vinner:

  • Ekonomiskt genom minskat service- och hjälpbehov hos personer med synskada.
  • Mer aktiva medborgare som kan bidra till en positiv samhällsutveckling.

I den situation som uppstår, när en person blir synskadad, har den första aktiverande åtgärden ofta en avgörande betydelse för hur den fort­satta rehabiliteringen lyckas. Att helt eller delvis mista synen leder för de flesta till en svår omställningsprocess. Det är i hem­­­­met och med de dagliga sysslorna som behovet av stöd till ”återanpassning” är störst.

Syn- och hörselinstruktörernas uppgift är att ge hjälp till självhjälp, med syftet att stödja den synskadades förmåga att klara eget boende och att i övrigt leva ett så normalt, aktivt och självständigt liv som möjligt.

Det finns stora vinster i en sådan support, utan den ytterligare träning som det kan ge är det stor risk att en person passiviseras och utvecklar ett större hjälpbehov än vad som skulle vara nödvändigt.

Personligt stöd

Syn- och hörselinstruktörernas stöd till för personer med synskada bör omfatta:

  • Fortsatt träning av kunskaper och färdigheter i den dagliga livsföringen, hushållsarbete, ringa, skriva, hygien och kläder mm.
  • Åtgärder för att minska risk för olyckor i hemmet, särskilt fallolyckor.
  • Stöd i att lära sig orientera i och omkring bostaden samt till och från serviceinrättningar.
  • Motivera till aktivt deltagande i samhällslivet, fritidsaktiviteter, kulturellt och politiskt.
  • Informera och ge råd till personal inom hemtjänsten och på servicehus.
  • Informera anhöriga och närstående samt att verka för att den synskadades fysiska och psykiska miljö tillåter ett aktivt och självständigt liv.